.

Jag kan tyvärr inte ena mig om vilket jag ska välja: Det står mellan KENT och Simon. Tror jag tar båda.
KENT: Jag och Denise hade laddat hela eftermiddagen på att åka in till stan. Vi hade redan biljetter, så vi visste vart vi skulle stå. Det var den 22 Juli i år (en torsdag). Hela veckan hade det varit inte så bra väder, men skitsamma tänkte vi. När vi skulle åka in till Långholmen, där konserten var så efter en stund kom vi på att vi glömt KENTskivan hemma, vi vände. För vi måste ju ha lite PEPPmusik. När vi kom dit så ställde vi oss på våra platser. Det tog ett tag innan förbandet kom, och det höll på såååååå länge! Dem hade remixat många av kents låtar, skit bra!! Men när KENT kom fram på scen och öppningslåten som var Utan dina andetag, började jag gråta. Jag grät, kunde inte sluta. Men jag var lycklig för allt. För att jag fick se Kent och Jocke Berg igen, för att jag skulle sluta jobba, för att jag skulle till Turkiet två dagar efter, för att allt folk på konserten var så otroligt härliga, för att det var klarblå himmel hela kvällen och för att jag fick stå där med världens bästa. EN HELT OFÖRGLÖMMLIG KVÄLL <3.

SIMON: Det var våren tvåtusenåtta. Rebecca och jag var på bio i Stockholm. Som vanligt gick vi på bio när vi inte hade något att göra. Dock kom jag inte ihåg vad vi sågs. Kanske var det Min brors flickvän? När vi satt på T-centralen så började Simon smsa med mig. Sa inte så mycket. Han var med våra andra killkompisar (Jocke, Emil, Adde, Chris). Jag och Rebecca tog bussen från Västerhaninge hem till oss när vi kom till Västerhaninge. Jag och Rebecca bodde brevid varandra då. Det var underbart. När vi kom hem så ringer Adde och säger att vi ska komma hem till Simon. Vi blev jätteglada och helt uppspelta (HAHA). Vi sprang ut till busshållsplatsen och kollade när bussarna gick. Dock hade redan sista bussen gått. Skit tänkte vi ju, att dem inte ringde innan, för bussen vi åkte med från VH åkte förbi där vart Simon bor. Men inte skulle jag och Rebecca missa den "chansen". Vi båda var helt desperata av S. HAHA! Så vi sa till mina föräldrar att vi skulle upp till Ösmo Kyrka för att tända ljus hos Rebeccas lillasyster som tyvärr inte är vid liv. Sen gick vi och sa detsamma till hennes föräldrar. Men icke sa nicke, det var en vitlögn som vi drog för dem. Jag fick låna Rebeccas campingcykel och hon hade hennes mormor. Ut på största landsvägen. Kolsvart var det. Vi hande inga reflexer eller något annat. Dock var det inte så mycket trafik, men ändå. Sen körde vi som kungar i varje rondell, kändes bra. Vi böt väg och cyklade ut på en kolsvart 73:a. En lång uppförsbacke. Jag tog täten. Det var jobbigt. Hör att det kommer en bil bakom, skit samma tänkte jag och försökte hålla lugnet. Den åkte så fort och tutade på oss jätte mycket. Jäkla snubbe tänkte jag! Jag blev ju jätterädd och kunde lika gärna cykla ut i vägen och blivit påkörd. Rebecca med. Men tillslut var vi framme efter ett tag. Några av boyzen mötte oss. Vikom hem till Simon. Dem satt och spelade och rökte vattenpipa. Jag och Rebecca slog oss ner. Vi var där, umgicks, sen skulle några precis dra hem när vi kom, dem frågade om vi skulle med. Men vafan, vi hade cyklat för livet, inte en chans att vi skulle ut igen så hastigt på vägen. Det var bara jag, Rebecca, Chris, Emil och Simon kvar sen. Vi gick ut i spökstallet. Det var bra, lite spännande. När vi kom in däckade Rebecca och Emil på Simons soffa. Chris, Simon och jag var fortfarande vakna. Simon spelade, jag och Chris låg i S säng, sen böt dem plats för Chris ville sitta vid datorn. Klockan var efter fyra på natten. Innan hade jag och Rebecca fått onda samtal från våra föräldrar men vi övertygade dem och vi fick sova över. När Chris satt vid datorn så visade han bilder från när S var liten. HAHAA vad vi skrattade.. Förstår inte att dem andra kunde sova, speciellt inte Emil som låg och snarkade. HAHA. Slutade med att jag och S sov i hans föräldrars rum och Chris i S säng och Emil& Rebecca på soffan.
Nu så här efteråt är det så kul!! HAHA vad desperata vi var. Dock är vi inte det idag. Då vi mognat lite. Men då var det kul, och tror det därför är att vi kommer ihåg det såväl idag.
Vår låt till detta blev Bleeding love med Leona Lewis.


Rebecca& Simon