.

Jag kan tyvärr inte ena mig om vilket jag ska välja: Det står mellan KENT och Simon. Tror jag tar båda.
KENT: Jag och Denise hade laddat hela eftermiddagen på att åka in till stan. Vi hade redan biljetter, så vi visste vart vi skulle stå. Det var den 22 Juli i år (en torsdag). Hela veckan hade det varit inte så bra väder, men skitsamma tänkte vi. När vi skulle åka in till Långholmen, där konserten var så efter en stund kom vi på att vi glömt KENTskivan hemma, vi vände. För vi måste ju ha lite PEPPmusik. När vi kom dit så ställde vi oss på våra platser. Det tog ett tag innan förbandet kom, och det höll på såååååå länge! Dem hade remixat många av kents låtar, skit bra!! Men när KENT kom fram på scen och öppningslåten som var Utan dina andetag, började jag gråta. Jag grät, kunde inte sluta. Men jag var lycklig för allt. För att jag fick se Kent och Jocke Berg igen, för att jag skulle sluta jobba, för att jag skulle till Turkiet två dagar efter, för att allt folk på konserten var så otroligt härliga, för att det var klarblå himmel hela kvällen och för att jag fick stå där med världens bästa. EN HELT OFÖRGLÖMMLIG KVÄLL <3.

SIMON: Det var våren tvåtusenåtta. Rebecca och jag var på bio i Stockholm. Som vanligt gick vi på bio när vi inte hade något att göra. Dock kom jag inte ihåg vad vi sågs. Kanske var det Min brors flickvän? När vi satt på T-centralen så började Simon smsa med mig. Sa inte så mycket. Han var med våra andra killkompisar (Jocke, Emil, Adde, Chris). Jag och Rebecca tog bussen från Västerhaninge hem till oss när vi kom till Västerhaninge. Jag och Rebecca bodde brevid varandra då. Det var underbart. När vi kom hem så ringer Adde och säger att vi ska komma hem till Simon. Vi blev jätteglada och helt uppspelta (HAHA). Vi sprang ut till busshållsplatsen och kollade när bussarna gick. Dock hade redan sista bussen gått. Skit tänkte vi ju, att dem inte ringde innan, för bussen vi åkte med från VH åkte förbi där vart Simon bor. Men inte skulle jag och Rebecca missa den "chansen". Vi båda var helt desperata av S. HAHA! Så vi sa till mina föräldrar att vi skulle upp till Ösmo Kyrka för att tända ljus hos Rebeccas lillasyster som tyvärr inte är vid liv. Sen gick vi och sa detsamma till hennes föräldrar. Men icke sa nicke, det var en vitlögn som vi drog för dem. Jag fick låna Rebeccas campingcykel och hon hade hennes mormor. Ut på största landsvägen. Kolsvart var det. Vi hande inga reflexer eller något annat. Dock var det inte så mycket trafik, men ändå. Sen körde vi som kungar i varje rondell, kändes bra. Vi böt väg och cyklade ut på en kolsvart 73:a. En lång uppförsbacke. Jag tog täten. Det var jobbigt. Hör att det kommer en bil bakom, skit samma tänkte jag och försökte hålla lugnet. Den åkte så fort och tutade på oss jätte mycket. Jäkla snubbe tänkte jag! Jag blev ju jätterädd och kunde lika gärna cykla ut i vägen och blivit påkörd. Rebecca med. Men tillslut var vi framme efter ett tag. Några av boyzen mötte oss. Vikom hem till Simon. Dem satt och spelade och rökte vattenpipa. Jag och Rebecca slog oss ner. Vi var där, umgicks, sen skulle några precis dra hem när vi kom, dem frågade om vi skulle med. Men vafan, vi hade cyklat för livet, inte en chans att vi skulle ut igen så hastigt på vägen. Det var bara jag, Rebecca, Chris, Emil och Simon kvar sen. Vi gick ut i spökstallet. Det var bra, lite spännande. När vi kom in däckade Rebecca och Emil på Simons soffa. Chris, Simon och jag var fortfarande vakna. Simon spelade, jag och Chris låg i S säng, sen böt dem plats för Chris ville sitta vid datorn. Klockan var efter fyra på natten. Innan hade jag och Rebecca fått onda samtal från våra föräldrar men vi övertygade dem och vi fick sova över. När Chris satt vid datorn så visade han bilder från när S var liten. HAHAA vad vi skrattade.. Förstår inte att dem andra kunde sova, speciellt inte Emil som låg och snarkade. HAHA. Slutade med att jag och S sov i hans föräldrars rum och Chris i S säng och Emil& Rebecca på soffan.
Nu så här efteråt är det så kul!! HAHA vad desperata vi var. Dock är vi inte det idag. Då vi mognat lite. Men då var det kul, och tror det därför är att vi kommer ihåg det såväl idag.
Vår låt till detta blev Bleeding love med Leona Lewis.


Rebecca& Simon

Jag kommer fatta mig hyfsat kort. Förutom busskort, mobil och nycklar som alltid finns i min handväska så har jag en sak jag måste ha, som jag bara inte kan gå utan och gissa vad det är?! :D Jo jag ska berätta...
Det är läppglans/Läppstift. Går verkligen inte att gå utan det. Flera gånger har jag missat bussen bara för att gå tillbaka hem för att jag har glömt det. Det är min kärlek. Säger bara en sak till: MUMS!

Det är grymt lätt att svara på. Tror nog nästan alla mina läsare vet vilket det är. Speciellt dem som känner mig. Självklart är det strupbyxor/lackleggins som jag bär varje dag. Har aldrig jeans! Gillar det inte alls och känner mig inte alls bekväm. Strumpbyxorna eller lackisarna gör mig bekväm och det är mycket skönare. Är avslappnad, istället för att gå runt och dra upp jeansen. HAHA!
Säger bara en sak: AMANDA <3 STRUMPISAR& LACKISAR

Det ända nästan jag kan säga är när jag började gymnasiet för två år sedan. Innan det så umgicks jag bara med folk från min lilla by, och tro mig, den är liten! Vi umgicks hela tiden, träffade aldrig andra människor. När jag skulle börja gymnasiet, augusti 2009 så var jag sjukt rädd! Jag skulle börja skolan i stan med folk jag aldrig träffat och några som jag inte träffat på länge. Jag var väldigt rädd. Hur skulle jag klara mig utan mina vänner jag alltid umgicks med? Dem skulle ju börja på helt andra skolor. Dock var det inte så farlig. Jag trivdes, njöt faktiskt! Då förändrade det mitt liv. Jag vågade, jag klarade och jag mådde bättre av att träffa nya!

Alltså vill börja med att tacka alla mina fantastiska vänner, inte minst Josefin som jag lärt känna så otroligt bra och hon är verkligen som jag! Tack Josefin, tack för att du är du <3
Sen tack till alla mina MUMSISAR som jag ständigt är omkring. You girls, make my day! Även tack till Clara, Rebecca, Josefine. Många. TACK ALLA. TACK FÖR ATT NI ÄR NI!

Men nu var det min bästa vän jag skulle skriva om. Läste ni förra inlägget så vet ni vem det är. Jag brukar inte ha en bästa vän, men nu känner jag verkligen att hon är det. Hon vet allt om mig, jag allt om henne, vi ses typ jämt och har alltid lika kul. Litar verkligen på henne! Denise heter hon och jag har känt henne sedan jag var sex år, alltså 11 år. Dock har vi inte umgåts jämt. Vi gjorde det i lågstadiet hela tiden. Dock inte i mellanstadiet då vi hamnade i två olika klasser. I högstadiet så kom vi i samma klass igen men umgicks inte då så mycket. Jag tror det var sommarlovet mellan nian och ettan vi började umgås som mest igen. Sedan den dagen har vi umgåts, ja, typ hela tiden. Jag blir glad när jag är vid min vän, ibland gråter jag, bara för att hon blir så söt på bild (kolla nedanför inlägget). I svåra stunder går jag till henne, pratar, och jag blir glad igen :) Hon är fantastisk på alla sätt och vis! Kan inte beskriva. Därför blir denna text lite huller om bullrig. Haha! Denna flicka, som jag kallar min absolut bästa vän, kommer ingen att ta mig ifrån. We will be friends forever! Till dig Denise: Love u!

hon till höger. hehehe

Det är svårt att säga vad jag skulle göra om det här var min sista dag. Det finns så mycket jag skulle vilja göra men som jag inte skulle hinna. Bla att se USA och Hollywood innan jag dog. Dock är det inte rimligt.

På morgonen skulle jag vilja ha frukost på sängen. En stor frukost med massor av frukt, choklad, yogurt och apelsinjuice. Efter frukosten skulle jag vilja ligga och se på en film tillsammans med min familj i sängen och sedan ligga och prata. Gråta. Gråta mycket. Dock skulle jag inte vilja se dem gråta. Efter det skulle jag ta en lång dusch och sedan gå till min absolut bästa tjejkompis Denise, som jag känt sedan jag var sex år. Vi skulle ha en helkul dag. Sjunga KENT singstar, bubbla jacuzzi, baka kladdkaka och bara mysa med varandra. Skulle berätta hur mycket hon betyder för mig och att jag verkligen uppskattar att jag har en vän som hon. Efter det skulle jag åka hem där mormor, farmor, farfar, moster + familj, morfar, morbror, janne, gammelmormor (<3), faster+ familj var. Vi skulle ha det kul. Vi skulle äta god mat och prata mycket om deras liv. Hur dem skulle ha det när jag försvann. Det som jag inte skulle få se dem uppleva. Min bror, + mina fyra kusiner skulle få alla mina saker. Jag skulle dela upp alla saker som jag har. Mormor och alla andra släktingar skulle få en fin duk som jag gjort för längesedan..
Jag skulle vilja veta hur min bror + kusiner får det i framtiden. Hur deras liv skulle se ut, vad det har för planer. Jag skulle också säga hur mycket jag älskar alla. Allihop i min släkt! Att jag är glad att jag fått det liv jag fått.
Sent på kvällen skulle jag bjuda in till en liten fest med mina närmsta kompisar. Ha kul och inte tänka så mycket på det som skulle hända. Dem skulle få en stor kram innan dem gick. Efter festen kommer mamma in till mitt rum, stoppar om mig och säger "jag älskar dig Amanda, sov gott. Jag glömmer dig aldrig min prinsessa!"

Tänkte inte skriva så mycket men någonting kan jag nog få ihop.

Mina föräldrar är bäst! Verkligen helt underbara. Lika gamla. 39 år. Har känns varandra sedan lågstadiet eftersom de bodde grannar när dem var mindre, haha! Båda är brunetter och har krulligt hår. Rena motsatsen till mig. HAHA!
Har inte så mycket mer att berätta om dem, BÄST är dem!!

MER OM MIG

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek 
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat? 
Dag 05 – Vad är kärlek? 
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän 
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt 
Dag 15 – Mina drömmar 
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne 
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Hur  muntrar jag upp mina vänner?
Dag 24 – Det här får mig att gråta 
Dag 25 – Det här är jag bra på 
Dag 26 – Mina rädslor 
Dag 27 – Min favoritplats 
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 - Det här ska jag bli när jag blir stor.
Dag 30 - Min bästa grimas.