.

Alltså vill börja med att tacka alla mina fantastiska vänner, inte minst Josefin som jag lärt känna så otroligt bra och hon är verkligen som jag! Tack Josefin, tack för att du är du <3
Sen tack till alla mina MUMSISAR som jag ständigt är omkring. You girls, make my day! Även tack till Clara, Rebecca, Josefine. Många. TACK ALLA. TACK FÖR ATT NI ÄR NI!

Men nu var det min bästa vän jag skulle skriva om. Läste ni förra inlägget så vet ni vem det är. Jag brukar inte ha en bästa vän, men nu känner jag verkligen att hon är det. Hon vet allt om mig, jag allt om henne, vi ses typ jämt och har alltid lika kul. Litar verkligen på henne! Denise heter hon och jag har känt henne sedan jag var sex år, alltså 11 år. Dock har vi inte umgåts jämt. Vi gjorde det i lågstadiet hela tiden. Dock inte i mellanstadiet då vi hamnade i två olika klasser. I högstadiet så kom vi i samma klass igen men umgicks inte då så mycket. Jag tror det var sommarlovet mellan nian och ettan vi började umgås som mest igen. Sedan den dagen har vi umgåts, ja, typ hela tiden. Jag blir glad när jag är vid min vän, ibland gråter jag, bara för att hon blir så söt på bild (kolla nedanför inlägget). I svåra stunder går jag till henne, pratar, och jag blir glad igen :) Hon är fantastisk på alla sätt och vis! Kan inte beskriva. Därför blir denna text lite huller om bullrig. Haha! Denna flicka, som jag kallar min absolut bästa vän, kommer ingen att ta mig ifrån. We will be friends forever! Till dig Denise: Love u!

hon till höger. hehehe